Movilen

Förkylningen har verkligen gjort mig till sin slav. Enda sedan jag vaknade en lördagmorgon för 6 dagar sedan har snoken runnit, slemmet ökat och halsen varit som tusen nålar. Trots detta har jag försökt att leva under det faktum att jag har semester, en tid att njuta.
I söndags tog vi oss till möbeljätten som en del kallar "helvetet på jorden" och som jag tidigare i livet sett som paradiset. Tyvärr gör ju ångesten sådana aktiviteter fruktansvärt jobbiga. Men jag överlevde, trots en del yrsel och en öken till mun. Sonen fick en juniorsäng (som jag lyckats vakna i två morgnar?!) och en stol så att han kan sitta vid vardagsrumsbordet med oss då vi äter. Stora killen har mer eller mindre vuxit ur sin "matstol".

I måndags trotsade jag återigen förkylningen för att ta mig till en butik som säljer skor. Fick en väldigt starkt infall av att "jag MÅSTE ha ett par nya skor". Men jag maskerade det snyggt genom att sonen faktiskt behver ett par gympadojor till våren/sommaren. Tre par skor blev det! (Två till mig, såklart.)

Förkylningen fortsatte bli värre och jag har verkligen känt mig 80kg tyngre pga allt snor. Helt otroligt att det får plats så in i helvete mycket gegga!! Alltså har resten av veckan gått åt att sitta hemma, pilla navel och längta efter friheten som en semester bör innebära. Men icket! Fängslad under täcket med näsdukar, nässpray, te och kopiösa mängder vatten.

Till mitt sällskap har jag ändå haft en minst lika sjuk P som ringer titt som tätt för att gnälla om hur ont han har i halsen. Vi förstår varandra.

Ikväll kommer min bästa vän för en helkväll med mig och sonen. Karln ska ut och leka med sina vänner och sedan är det bara ett stenkast till söndag - då åker jag och halva släkten för att besöka min mor. Ska bli jätteskoj att andas lantluft under en "kärringvecka + sonen".

Efter en lång påskhelg (varav jag jobbade tre dagar) är det vardag igen. Pojkarna är på jobb och dagis och jag har en hel dag för mig själv. Vaknar i vanlig ordning lite för sent, vilket innebär att jag sovit i 11 timmar och huvudet är lite som blaskigt potatismos. Brygger en kopp kaffe, bråkar med katten och sätter mig ner för att kolla det nödvändiga; facebook och mailen. Vilket liv man har!
Går förbi hyllan och ser min nya "mina-vänner-bok". Historien bakom denna är att jag skulle beställa böcker från CDON och de hade en kampanj med grejer för 13 spänn och då snubblade jag över denna. Jag älskade sådana böcker när jag var yngre och tyckte att det bara var en kul grej, så jag klickade hem den.
Under förra helgens Earth Hour kom jag att tänka på denna bok och min gullestrut R var på besök just då. Hon fick äran att fylla i boken först av alla. Jag skrattade högt när jag läste det hon skrivit och tittade på de bilder hon ritat. I denna bok är den röda tråden mer minnen och varför vi är vänner än vilket favoritfärgen är och vem man är kär i.

Tog i alla fall upp denna bok nyss och läste igenom hennes svar en gång till, tittade på bilderna och skrattade minst lika mycket. Sitter fortfarande med ett fånigt leende och tänker tillbaka på vår ungdom. Jag tror att jag bör starta varje morgon med att läsa detta. Det får mig att må bra och fyllas av glädje. Längtar tills fler skrivit. Vi alla minna så olika saker! Som med R som jag känt i 10 år. Det finns mycket att välja mellan.
Eller ta J (som jag hoppas vill skriva i boken) som jag känt i snart 24 år.. Shisses. Gammal man låter..
Nu svamlar jag bara. Ville väl egentligen bara säga att jag mår bra idag.

Nu har blodtrycket rasat igen. Blev ett besök på akuten igår då jag var så svag och framförallt yr att jag inte ens kunde sitta upp. De trodde att det bara var ett ovanligt kraftigt blodtrycksfall då de inte kunde se något fel på blodvärdena. Konstigt var det ju inte att jag var yr dock då blodtrycket låg på 80/58 då jag reste mig upp. Under 100/60 räknas som lågt (även om inte alla har besvär av det). Gick i alla fall ner till jobbet igen efter besöket på sjukhuset och förklarade för alla att jag lever och mår hyfsat. Fick dock rådet att stanna hemma idag, vilket jag gjort och skaffat en läkartid till senare i eftermiddag. Utredningar görs ju inte på akuten, så det är ett nödvändigt ont. Vill ingenting hellre än att slippa dessa episoder då det påverkar hela min existens känns det som.
Orkar ingenting, mår dåligt och riskerar att svimma bara sådär hej och hå..

Nu står sonen i sin säng och grinar eftersom han är trött, vägrar lägga sig ner och bara inse att han behöver sova en stund. Ska in strax och hyssja lite till... Så otroligt intressant..

Otroligt vackert ute idag. -16 grader på vägen till jobbet. Det kändes.
Men att under rasten stå och titta på kristaller som bildats på träd, gator, fasader.
Obeskrivligt vackert.

Ibland blir man ju bara ledsen. Jag blev frisk från magsjukan under helgen och gladde mig åt att vi äntligen skulle få en normal vecka. Lillen var på dagis på måndagen, på tisdagen hade dagis planeringsdag så lillen och jag roade oss hemma. Hade en väldigt mysig dag med massa lek och bus. Onsdag var det jobb och dagis trots en riktigt jobbig natt då lillen sov oroligt, hostade och allmänt knölade. Vid läggdags kräks han över hela vår säng och det var bara att ta ett djupt andetag och meddela jobbet att det var dags för VAB. Igen.
Fick övernatta inne på lillens golv på en madrass eftersom det luktade apa inne i stora sovrummet.

I morse lägger jag mig på soffan och lyssnar på nyheterna med slutna ögon. Hör att lillen hämtat sin legolåda. Rätt vad det är gör det satans ont under ögat. Jepp, blåtira. Tackar. Vaknade rätt omgående kan jag ju säga!
Så idag får vi väl leka och busa hemma igen, lillen verkar vara på rätt gott humör. Imorgon ska vi till min gullesnutta C för fika och sedan är det fredagskväll med familjen. Karln och jag har fått dille på att samla poäng i På spåret (pensionärer, jag vet). En gång av fyra har vi vunnit. Senaste två fredagarna har vi inte kunnat ett skit och inte fått mycket poäng alls. Så imorgon kväll får vi ta mig tusan skärpa oss!
På lördag drar den efterlängtade Melodifestivalen igång (Schlagerbögen i mig gör glädjevolter) och på söndag ska vi eventuellt till Ikea på span. Fullspäckat schema för helgen!

Angående förra inlägget och frikort - jag hade missuppfattat grejen med hur det fungerar för barn med frikort. Tydligen är det så att alla barn i en familj kan ha ett och samma frikort, men inte tillsammans med förldrar osv. Men rätt hade jag ändå, jag skulle inte betala för läkarbesöket eftersom vi aldrig träffade läkaren!

För övrigt är jag magsjuk och mår bajs. Bokstavligt talat.

Så länge det är mörkt långt in på förmiddagen är det nästintill omöjligt att gå upp på morgnarna. I alla fall när kotten sätter sig upp i sängen, pratar lite ut i mörkret och någonstans i huvudet säger en röst "kom igen, det är mitt i natten för fan!". Så går man till sist upp eftersom den lille fantastiske ungen inte vill somna om, sneglar på klockan och får det kastat i ansikten - halv sju. Lite för tidigt, men fortfarande okej för att vara min lille kille (som i vanliga fall går upp halv sex). Lyckas brygga lite kaffe, slänga mig på soffan och möts av en dokumentär på Axess tv som handlar om universum. Det gjorde min morgon lite faktiskt. Inte för att jag hade många vakna hjärnceller så att jag kunde ta in det som sades, men bilderna är ju så otroligt vackra. Därför älskar jag rymden och astronomi. Det är vackert. Såja, ordningen återställd.

För kottens skull fick jag ge mig efter ett tag och slå på lite tecknat. Tingeling. Han tittar inte ens! Står och vispar med en sked i sin frukostmacka och pratar med koppen med mjölk i. Underbara unge.

Jag har officiellt semester nu. Ska eventuellt köpa en ny vinterjacka idag och karln min vill ha ett par nya skor. Återstår att se hur det går. Kräsna är vad vi är.
<bR>Imorgon blir det kalas för världens finaste lilla tjej som blir 3 år gammal! På hennes ettårskalas berättade jag för hennes mamma att jag skulle ha en liten. Tiden går så fort. Stort grattis i efterskott till denna fantastiska lilla dam som fyllde år den 1 januari!!

Livet är en berg-och dalbana, men dagar som går upp och dagar som går ner. Jag vill inte sammanfatta mitt år som de flesta gör idag, utan jag vill bara sitta och tänka själv på dagarna som varit. Jag ser på bilder från förr, läser texter och minns skratt, tårar, röster. 2011 var definitivt inte mitt år, på annat än jobbfronten där jag måste påstå att allt bara går uppåt och framåt, vilket är helt fantastiskt. 2012 kommer bli mitt år, det ska jag se till! God fortsättning mina vackra vänner!

Det är seriöst sjukt hur tiden går fort. Kommer ni ihåg när man som liten öppnade varje lucka i adventskalendern och gnällde över hur många dagar det var kvar till julafton? Nu hinner jag inte ens öppna luckorna i kalendern! Och om fem dagar är det julafton! Jag ser fram emot en dag av mys med familj, nära och kära. Men jag ser nog lite mer fram emot allt runt omkring som är inbokat.

Nu i torsdags tog vi ett tåg fyra timmar västerut för att hälsa på en av de viktigaste personerna i mitt liv. Vi har ätit julmat, druckit julmust, ridit rodeo på hunden (hysteriskt roligt) och fångat kycklingar. Lantlivet är helt fantastiskt! Men staden är så liten så man känner sig nästan lite... bortglömd?! Kändes riktigt tråkigt att åka hem igen på lördagkvällen, men förhoppningsvis återvänder vi snart.
Fjärde advent vigdes åt att åka och handla och sedan mysa hemma resten av dagen. Vi hann med mycket städning, bakning och fixande. Fem dagar som bara försvann, jättefort! Tiden går verkligen fortare när man har kul, samt har saker att se fram emot.

Idag blir det en tripp till storstaden för massage och manikyr. Ska bli otroligt skönt att bli ompysslad i ett par timmar. Min nacke framförallt kommer njuta! Sedan blir det hem i rask takt för att skotta fram bilen och sedan bege sig till tant barnvakt och lämna av lillen, för att sedan sätta sig på tåget in till staden igen och gå på julkonsert på Rival men karln. Kan inte bli annat än supermysigt!

Imorgon har jag planerat att klämma in en fika med bästa C innan jag hämtar kotten hos tant. Vi har väl i vanlig ordning massor att prata om och en hel del skratt att dela. Svårt att låta bli med en så koko brud som hon ;)
Nåväl. Sedan blir det att bossa vidare på jobbet igen.. Vill bara återigen understryka hur bra jag trivs med mina nya arbetsuppgifter och att jobba ihop med en del av världens bästa kollegor! Ser dessutom fram emot att få en pratstund med fina M som haft n del förändringar i livet nu under den senaste veckan vi inte träffats.

Skulle vilja skriva så mycket mer, men jag hinner inte! Måste hinna slänga i mig något att äta och sedan kasta mig på tåget. Men jag lever och njuter av livet! Just nu är allt så otroligt bra och jag mår super!

Behöver verkligen få pli på badrummet, det ser så stökigt, tråkigt och trångt ut som det är. Dessutom gick fästena till duschdraperistången sönder här om dagen, så inte ens det har vi för tillfället. Vad tusan ska jag hitta på? Nya fästen och stång ska jag ju kirra, men med resten? Tips?
Har nämligen en liten rullvagn (som jag tagit bort hjulen på) där jag har våtservetter, diverse småprylar som finns i ett badrum, typ hårgrejer, tamponger m.m.
På tvättmaskinen i hörnet står det tvättmedel, hårspray och annat övrigt. Blir dammigt och ser stökigt ut. Men har egentligen inget bättre ställe att ställa grejerna på. Mellan toalettstolen och handfatet står kattlådan och på andra sidan handfatet har jag en liten "hylla"/pall som kotten kan stå på och borsta tänderna/tvätta händer. I duschen står en liten hörnhylla men shampoo och tvålar, samt badleksaker, samt lillens badbalja. Det är KAOS!! Vill ha ett större badrum..


Jag har testat med roliga lådor och förvaringar som jag lagt i rullvagnen för att det ska se bättre ut, men det fungerar inte. Dels för att det ser stökigt ut ändå och för att lillen gärna plockar med sig en kartong eller två efter blöjbyten. På tvättmaskinen är det väldigt svårt att hitta på något i och med att den står bredvid duschen, ingenting fuktkänsligt bör därför stå där.. Och sen så är väggarna grå/vita. Kanske skulle testa med några fina kakeldekor (med risk för att det blir ännu stökigare?!)..

..Att bli sjuk igen! Inte nog med att hela december månad är bokad med resor, julkonsert, jobb och mys med nära och kära så ska jag tydligen avsätta tid för tillfrisknande också. Branden på tungan är tillbaka, halsen svider och näsan känns int ei toppform. Jag hoppas att det beror på sömnbristen denna helg för jag orkar verkligen inte! Förbannade jävla basilusker..

Utan att avslöja för mycket kan jag ju nämna att jag jobbar mycket med datorer, vilket innebär att jag skriver otroligt mycket, men samtidigt har jag stenkoll på siffror och datum. Det ingår liksom. Men nu när jag skulle knappa in datumet i rubriken slogs jag av en ren fasa när jag tittade längst ner i hörnet på datorskärmen - det är ju för i helvete första december idag. Så, nu har jag fått det ut mitt system och ska öppna första luckan i Arlas otroligt fina kalender när jag hämtat kotten på dagis. Eller nej, rättelse: när sambo kommer hem från jobbet ska vi alla tillsammans öppna första luckan! Har ni förresten sett kalendern? Den är ju så söt!
Om jag kommer ihåg ska jag väl kika på SVT ikväll också..


Säga vad man vill om det så kallade vår/vintervädret, eller vad det nu är. Jag tycker att det är lyxigt att inte behöva frysa, det har inte varit särskilt blött och snön är långt borta (hoppas jag). Jag har aldrig varit riktigt förtjust i snö. Men en bild har fastnat i mitt huvud från förra vintern, som jag nästan saknar.
Kotten sov inte överdrivet långa pass på nätterna när han var liten. Han skulle ammas allt från varannan till var fjärde timme dygnet runt. Många nätter låg vi därför på en madrass på golvet i vardagsrummet och sov, för att inte störa sambo. Då hade jag ju tillgång till i stort sett hela lägenheten och sambo kunde ha sovrumsdörren stängd och sova i lugn och ro.
Somliga nätter och tidiga morgnar minns jag färgen på himlen. Jag låg där på golvet och tittade ut genom vardagsrumsfönstret och himlen var inte blå. Inte heller grå, eller svart. Den hade egentligen ingen färg. Det var som en blandning av beige och lila, fast utan färg. Lite som.. Ni vet den där gammaldags fotofärgen "sepia"? Det var så ljust och på något sätt så vackert, trots att det egentligen inte var någonting. Jag undrar om himlen kan få den färgen här också?


Flummigt, jag vet. Imorgon är det julfest. Ska jobba lite mer än halvdag, gå på möte och sedan blir det rajtantajtan på en klubb någonstans i Stockholm. Blir nog inte sen eftersom lördag morgon är det avfärd till en kär släkting där vi lämnar kotten och sedan beger vi oss på julmarknad. Ring om du har vägarna förbi (eller om du vill veta var vi är ;)) - Förslagsvis underbara, älskade C! Annars kanske du vill hänga med mig nästa helg?

Jag kan verkligen inte klaga. Allt är på väg spikrakt uppåt och bättre blir det!
På fredag jobbar jag mitt sista pass på nuvarande tjänst och från och med nästa vecka är jag befordrad till arbetsledare. Jag blir mellanchef. Känns så overkligt men samtidigt så självklart. Jag har jobbat hårt och jag är så otroligt glad att de högre upp noterat detta, samt även mina kollegor som lyft mig.
Jag vill egentligen inte prata jobb då jag tycker det är rätt tråkigt, men jag måste bara få säga att jag älskar mitt jobb! Det känns också helt fantastiskt att ha få "smygstarta" med de uppgifter jag kommer arbeta med i framtiden och upptäcka att jag trivs med klurigheterna och det höga tempo det medför. Jag är som klippt och skuren för detta. Så, nu vet ni det.

För att gå till något helt annat så vill jag bara meddela att min helg var helt underbar, kommande helg hoppas jag likaså. Veckan därpå är det julfest och två veckor senare åker jag västerut för att hälsa på någon jag älskar väldigt mycket. Sedan är det bara två veckor till resan österut! Och vet ni..? Sen är det semester som gäller.

It's not bad to be me.

Efter sjukdomar, vabbande och mer eller mindre lata dagar är det återigen dags att återgå till vardagen. Eller jag i alla fall. L ligger i stora sängen bredvid sin far, kokhet och alldeles sliten. Han vaknade i natt och ville inte alls sova kvar i sin säng. När man är nite och sjuk får man sova med mamma och pappa. Är så otroligt trött efter denna skitnatt och känner ingen motivation alls! Minusgraderna är lika många utanför tågfönstret som de är i mitt huvud. Blä! Vill bädda ner mig bredvid min lilla boil in bag!

Läsarna har ökat från 4 till 8 stycken. En fördubbling på två veckor, grattis till mig. Hahaha! Andra pratar om tusental, men å andra sidan skriver inte jag för läsare. Jag skriver för mig själv.
Att skriva och läsa är jag på något sätt. Jag har hört att jag ska skriva, att det är en del av mig. Precis som jag känner. Jag funderar på att skriva en bok, men vad tusan ska den handla om? Skriva kan jag, men jag har ingen fantasi. Tips tack?!

Där kom den. Förkylningen jag väntat på i flera dagar! Den har legat och pockat på min uppmärksamhet, genom att borra i halsen på morgnarna, kittlas i näsan på kvällskvisten och emellanåt knacka i huvudet.
Igår kväll var det inte farligt alls, men sedan jag gick upp i morse har jag nog snytit mig 400 gånger och nyst minst lika många gånger! Dessvärre är jag ju inte tillräckligt sjuk för att ligga kvar under täcket hemma, vilket jag önskar att jag faktiskt var. Inte för att det lockar att ligga hemma i feber och må kasst, utan för att ventilationen på jobbet inte fungerar som det ska. Det innebär i sin enkelhet att det är svinkallt där jag sitter!

Int enog med att snoken ömmar, fingrarna är blå av köld så tror jag att det är dags att skaffa nya glasögon. Har nämligen väldigt ont bakom ögonen till och från. Spelar ingen roll vad jag gör eller hur jag gör. När jag går och lägger mig så drömmer jag om synundersökningar och glasögon jag inte vill ha. Ett tecken?