Movilen

Jag är en Buzzador, vilket innebär att jag har möjligheten att få testa nya produkter.
Just nu får jag testa Dove Nourishing Oil Care Express Intensivbalsam.
Hör av dig om du vill ha en testflaska så berättar jag mer!

Angående förra inlägget och frikort - jag hade missuppfattat grejen med hur det fungerar för barn med frikort. Tydligen är det så att alla barn i en familj kan ha ett och samma frikort, men inte tillsammans med förldrar osv. Men rätt hade jag ändå, jag skulle inte betala för läkarbesöket eftersom vi aldrig träffade läkaren!

För övrigt är jag magsjuk och mår bajs. Bokstavligt talat.

Vad är seriöst problemet med vården i Sverige? Är det så jävla svårt att få det att fungera? För att dra det från början kan jag berätta om när vi var till närakuten med kotten i höstas. (Använder fingrerade namn).
Jag har ringt i förväg och sagt att min son Kalle är sjuk och har personnummer 111111-111.
När vi kommer fram får vi sitta och vänta och vänta, långt efter att vår tid passerat. En Pelle blir däremot kallad ett flertal gånger, men finns inte på plats. Går då till receptionen och frågar vad som står på. Då har de tydligen lagt upp ärendet på Pelle som har personnummer 111111-1112 en siffras marginal. Tar på mig att jag eventuellt sagt en siffra fel i telefon, men de borde de ju ha noterat eftersom jag sa att han heter Kalle och i deras system står det Pelle. Nejdå, de tycker att det är "dags för mamma att lära sig barnets personnummer".

Nästa gång (för övrigt förra veckan) ringer jag till vårdguiden för att få lite råd kring sonens sjukdom, varpå de tycker att jag ska kontakta närakuten alternativt akutmottagningen. Blir kopplad till närakuten men hamnar tillbaka hos vårdguiden efter 7 minuter. Detta pga att närakuten inte svarar i telefon. Sköterskan i telefon förklarar att "denna närakut brukar det vara problem att komma fram till, väldigt tråkigt. här är ändå telefonnumret om du vill testa ringa igen". Jag tackar och ringer tre gånger på en halvtimme, sju minuter i kö och sedan upptagetton.
Vi åker till akutmottagningen istället. Skriver in oss och sätter oss och väntar. Sonen springer runt och flirtar med varenda sköterska han får syn på och är rätt så glad och nöjd. Får komma in för undersökning, sonen får medicin och sedan väljer vi att åka hem istället för att vänta på att få träffa läkaren (klockan var halv tio på kvällen och väntetiden minst två timmar). Hade ändå ett bvc-besök inbokat dagen därpå.

Idag skickar akutmottagningen hem en faktura till oss för sonens besök där förra veckan. Alltså, på riktigt? Hade jag vetat att vi skulle behöva betala för det (i min värld inbillar jag mig att sjukvård för barn är gratis) så hade de väl kunnat säga det då vi stod i luckan och skrev in oss? Jag har nämligen FRIKORT och detta gäller både mig och min son. Gäller dock ej fakturahelvetet som sjukhuset skickat till oss.

Fri sjukvård i Sverige my ass!

Lediga vardagmorgnar är fantastiska på i de flesta avseenden. Okej att kotten vaknar redan runt sex och vi skulle kunna sova till sju-halv åtta. Att gå upp, brygga en kopp kaffe och sitta i soffan med Vakna med the voice på tv'n, humma "jaa, titta" eller "det är en röd legobit, R-Ö-D" beroende på vad min underbara lille vill visa/berätta. Vi klär på oss och promenerar till dagis. Det är riktigt skönt att vara utomhus tidigt på morgonen i vetskapen om att jag snart är hemma igen.
Kotten lyser upp en som sol så fort han blir av med ytterkläderna och får springa in och leka med de andra barnen och kramas med sina fantastiska föreståndare.
En promenad tillbaka i mörkret, kaffebryggaren har precis bryggt nytt kaffe, sätta sig ner och bara vara. Det kallar jag vardagslyx, det kallar jag en stund för sig själv. Dessa små stunder njuter jag av till fullo!

Morgonen börjar med att jag vaknar innan min lilla son, hör hur han bökar omkring då jag till sist gått upp och går in och väcker honom. Sprin, bus, rycka i sladdar, skrynkla till sidor i min biblioteksbok. Allt är som vanligt.
Hade tid på BVC klockan 10 och börjar då klä på ungen vid tjugo över nio. Bestämde mig för att ta bilen då det regnade och jag behövde ändå gå åt parkeringshållet för att slänga sopor.
Första ungen gör då vi kommer ut ur porten är att ställa sig och knappa på kodpanelen vid dörren i vanlig ordning. Efter några minuters ropande tröttnar jag och går och hämtar honom. 10 kg unge i under ena armen och tre soppåsar på sammalagt 10 kg i andra handen.
Ställer ner min lille krabat på marken då vi nått soptunnorna. Kastar soporna och ser mig omkring efter grabbben. Då ligger han på rygg i en 2 dm djup vattenpöl!!! Dygnsur kan jag ju inte slänga in honom i bilen och skyndar hem med honom för att byta om. Inser dock då vi kommer in att jag är på tok för dåligt humör och skiter helt enkelt i BVC-besöket.
Diskar i ursinne och lagar lunch åt kotten som nu sitter och äter makaroner och majs (han skulle leva på majs om han fick välja själv) framför TV'n. hans favoritprogram - Pingu.


Nu ska jag läsa ut min bok. Lars Kepler - Eldvittne

Så länge det är mörkt långt in på förmiddagen är det nästintill omöjligt att gå upp på morgnarna. I alla fall när kotten sätter sig upp i sängen, pratar lite ut i mörkret och någonstans i huvudet säger en röst "kom igen, det är mitt i natten för fan!". Så går man till sist upp eftersom den lille fantastiske ungen inte vill somna om, sneglar på klockan och får det kastat i ansikten - halv sju. Lite för tidigt, men fortfarande okej för att vara min lille kille (som i vanliga fall går upp halv sex). Lyckas brygga lite kaffe, slänga mig på soffan och möts av en dokumentär på Axess tv som handlar om universum. Det gjorde min morgon lite faktiskt. Inte för att jag hade många vakna hjärnceller så att jag kunde ta in det som sades, men bilderna är ju så otroligt vackra. Därför älskar jag rymden och astronomi. Det är vackert. Såja, ordningen återställd.

För kottens skull fick jag ge mig efter ett tag och slå på lite tecknat. Tingeling. Han tittar inte ens! Står och vispar med en sked i sin frukostmacka och pratar med koppen med mjölk i. Underbara unge.

Jag har officiellt semester nu. Ska eventuellt köpa en ny vinterjacka idag och karln min vill ha ett par nya skor. Återstår att se hur det går. Kräsna är vad vi är.
<bR>Imorgon blir det kalas för världens finaste lilla tjej som blir 3 år gammal! På hennes ettårskalas berättade jag för hennes mamma att jag skulle ha en liten. Tiden går så fort. Stort grattis i efterskott till denna fantastiska lilla dam som fyllde år den 1 januari!!

Nedräkningen till julafton har passerat med flera dagar, resorna avklarade och nyårsaftonen över. Vad har vi att se fram emot nu? Förutom ett blankt oskrivet blad som döps till "2012.txt"... Ett nytt år med nära och kära, familj och vänner. Nya utmaningar. Jag inleder det nya året men att jobba lite extra och sedan ha lite ledigt. I närmare bestämt 16 dagar ska jag vara ledig, njuta av att slippa behöva gå upp 05.00, krypa ner i soffan och titta ut genom fönstret och längta efter vår och sommar. Umgås med min underbara son då han inte är på dagis. Ta hand om min sambo som dessvärre inte kommer att vara ledig. Ringa långa samtal till min mamma. Träffa mina vänner som ibland kan klämma in en ledig vardag då och då. Helgerna är oskrivna och det är så jag vill ha dem. Vill kunna planera tillsammans med familjen. Hoppas bara så innerligt att den eviga vintern inte behagar att dyka upp. Såg några fula snöflingor, tillsammans med med en hel del regn trilla ner från himlen för en stund sedan. Blundar hårt och önskar stenhårt på att det räcker så. Jag vill inte ha någon vinter! Julveckans åtta plusgrader gav mig hopp, låt detta år inledas med samma värme och känsla. Gott nytt 2012 mina fantastiska vänner!