10 juni - när letandet är över.

Det är med darriga händer och ett bultande hjärta jag skickar iväg någonting så simpelt som en friend request på facebook. Knappar ett kort meddelande för att sammanfatta vad jag känner.

"Jag är mållös, hej!"

Vankar av och an, försöker få tiden att gå, väntar ett svar. Har jag verkligen hittat rätt person?
Efter vad som känns som en evighet tänds en liten röd siffra. 1 new notification. XX has accepted your friend request. Och ytterligare några minuter senare; 1 new message.
Hjärtat tar ett litet skutt och en skratt bubblar upp inom mig. Det är han! Jag har äntligen hittat den person jag saknat under åtta års tid. Den person som försvann, utan ett ord. Den person som var min bästa vän.

Åtta år tidigare visste jag att livet var trassligt. Inte för mig, men för honom. Vad jag inte visste var hur illa det var. Nu vet jag. Jag förstår också varför han aldrig berättade det för mig och varför han lämnade oss, utan ett farväl. Så mycket har hänt, så mycket har ändrats. Jag slutade aldrig leta.
Alla hade sina teorier, tankar och historier och vad som hänt. Jag lyssnade aldrig på vad de andra sa, tyckte deras resonemang var onda. Jag sökte på facebook, eniro, google - allt jag kunde tänka mig. Men att leta efter en person med att vanligt svenskt namn, som du inte minns födelsedatumet på är fan inte lätt. Jag visste inte ens om han fortfarande levde.

Gjorde en ny sökning. Nu var det ändå i alla fall ett år sedan sist. Började ge upp innan jag av en slump bestämde mig för att titta in på en gemensam bekants sida. Jag visste att de inte har någon kontakt, trodde inte heller att jag skulle hitta någonting. Han hade nyligen byggt på sin "vännerlista" med ett par personer och ser där ett namn, som vid första anblicken ser påhittat ut, men jag visste.

Hade det inte varit för att han bestämt sig att ta upp denna enda kontakt från det förflutna hade jag än idag famlat efter halmstrån. Ni anar inte min lycka över att få veta att min vän är oskadd, har riktat upp sitt liv och är lycklig! Att få prata med honom igen har gett mig en enorm ro i sinnet och jag ser fram emot att få träffa honom igen, snart.

Jag är så jävla glad!!!

RSS 2.0