Movilen

Ni vet den där känslan av längtan, när du verkligen ser fram emot någonting. Den där känslan som får dig att genast få så mycket mer energi, värme och det liksom pirrar till kring axlarna och i bröstet av den glädje du känner. Den känslan bor i mig.
Jag längtar och ser fram emot så mycket. Egentligen är det inte mycket som vare sig är uttalat eller inbokat. Men att bara att tag i saker som länge legat och ruvat ger en energikick. I dagens läge någonting så trist som ekonomi. Jag räknar, jämför och sammanställer. Räknar om, lägger till och tar ifrån. Jag får fjärilar i magen av upphetsning då jag känner att jag lyckats åstadkomma något. Jag känner mig stolt över mig själv!

Förutom de stundande resorna ser jag fram emot mer tid med de som får mitt hjärta att slå. Det handlar både om släkt och vänner, nära och bekanta. Sådana som får mig att le och tänka på annat en stund. Ja, annat än den gråa trista vardagen som egentligen nu känns ljusare och mer färggrann än någonsin.
Hösten har nämligen aldrig tilltalat mig och övergången mellan den undersköna sommaren och den bittra kalla hösten var även i år tung och smärtsam. Men så fort kylan kommer krypande och årstiden lyckats ta sig över bron till oss så blir det genast lättare.
Sommarkläderna är rensade ur garderoben, vinterskor ska införskaffas och halsduken används redan flitigt.

Att ens spekulera i hur vintern kommer te sig känns obota dumt, då jag varken är särskillt fötjust i den och jag vill inte heller miste denna underbara sinnesstämning jag för tillfället besitter. Jag önskar frost och kyla, men ingen snö tack. Vi lämnar det så.

Ps. Ca 4 kilo kantareller fick vi med oss ur skogen igår. Smaskens!