26 februari - hej.
Jag lever. I guess.
17 februari - plåster.
Varför, varför, varför ska man alltid få ett sånthär plåster på sjukan?
De gör ju så in i helvete ont att dra loss! Pain. Help!
De gör ju så in i helvete ont att dra loss! Pain. Help!
16 februari - anemi.
Nu har blodtrycket rasat igen. Blev ett besök på akuten igår då jag var så svag och framförallt yr att jag inte ens kunde sitta upp. De trodde att det bara var ett ovanligt kraftigt blodtrycksfall då de inte kunde se något fel på blodvärdena. Konstigt var det ju inte att jag var yr dock då blodtrycket låg på 80/58 då jag reste mig upp. Under 100/60 räknas som lågt (även om inte alla har besvär av det). Gick i alla fall ner till jobbet igen efter besöket på sjukhuset och förklarade för alla att jag lever och mår hyfsat. Fick dock rådet att stanna hemma idag, vilket jag gjort och skaffat en läkartid till senare i eftermiddag. Utredningar görs ju inte på akuten, så det är ett nödvändigt ont. Vill ingenting hellre än att slippa dessa episoder då det påverkar hela min existens känns det som.
Orkar ingenting, mår dåligt och riskerar att svimma bara sådär hej och hå..
Nu står sonen i sin säng och grinar eftersom han är trött, vägrar lägga sig ner och bara inse att han behöver sova en stund. Ska in strax och hyssja lite till... Så otroligt intressant..
Orkar ingenting, mår dåligt och riskerar att svimma bara sådär hej och hå..
Nu står sonen i sin säng och grinar eftersom han är trött, vägrar lägga sig ner och bara inse att han behöver sova en stund. Ska in strax och hyssja lite till... Så otroligt intressant..
13 februari - en ängel.
Idag kan jag inte annat än tillägna ett inlägg min fantastiske, nyfunne vän P.
P och jag har jobbat på samma företag, på olika avdelningar i fyra år. Han jobbade natt förr i tiden, jag jobbade dag och en del nätter. Vi sprang på varandra titt som tätt, men hade aldrig riktigt någonting att prata om, sprang om varandra. P valde att byta till dagpass för ett par månader sedan, så nu har vi haft ett par gemansamma raster, ätit lunch samtidigt och fått en del kontakt, tills i helgen. På helgerna är det väldigt tomt på jobbet. Alla avdelningar sitter nära varandra, men ändå ser vi inte varandra. Vi hade raster samtidigt, satt och pratade i köket, tog en promenad utomhus, använde oss av kommunikationsverktygen på datorn och idag kan jag inte annat än vara riktigt glad och lycklig efter helgen!
P är en fantastisk öppen människa, hjärtat sitter helt klart på rätt ställe och han är riktigt kul att umgås med. Men det som verkligen utmärker honom bland alla är det underbara han gjorde för mig igår.
Kommer ut till garaget när jag slutat och noterar att jag inte kommer in i bilen. Jag trodde att batteriet på min nyckel tagit slut och inbillade mig någonstans att jag då behövde min reservnyckel för att kunna öppna bilen (efter fyra 12-timmarspass känns första bästa tanke som den rätta). Slänger mig på tunnelbanan för att åka hem och sms:ar samtidigt P om vad som hänt då vi tidigare pratat om bilar som krånglar. Han ber mig ta tåget till en station nära där han bor, vilket tog mig tio minuter och där stod han för att köra hem mig, hämta bilnyckel och startkablar, körde tillbaka till jobbet och hjälpte mig starta bilen. Vad som var fel? Batteriet var urladdat för att jag glömt en lampa tänd i bilen. Hur trött var jag på en skala igår morse?
Jag vill återigen sända en tanke och tusen tack för hjälpen! Det kanske inte låter som ett hjältedåd, men eftersom att vi båda jobbat 48 timmar på 4 dagar, klockan närmade sig sen kväll och vi var inte klara förrän vid halv tio så anser jag det vara värt guld! Tack, tack, tack, underbara ängel!
P och jag har jobbat på samma företag, på olika avdelningar i fyra år. Han jobbade natt förr i tiden, jag jobbade dag och en del nätter. Vi sprang på varandra titt som tätt, men hade aldrig riktigt någonting att prata om, sprang om varandra. P valde att byta till dagpass för ett par månader sedan, så nu har vi haft ett par gemansamma raster, ätit lunch samtidigt och fått en del kontakt, tills i helgen. På helgerna är det väldigt tomt på jobbet. Alla avdelningar sitter nära varandra, men ändå ser vi inte varandra. Vi hade raster samtidigt, satt och pratade i köket, tog en promenad utomhus, använde oss av kommunikationsverktygen på datorn och idag kan jag inte annat än vara riktigt glad och lycklig efter helgen!
P är en fantastisk öppen människa, hjärtat sitter helt klart på rätt ställe och han är riktigt kul att umgås med. Men det som verkligen utmärker honom bland alla är det underbara han gjorde för mig igår.
Kommer ut till garaget när jag slutat och noterar att jag inte kommer in i bilen. Jag trodde att batteriet på min nyckel tagit slut och inbillade mig någonstans att jag då behövde min reservnyckel för att kunna öppna bilen (efter fyra 12-timmarspass känns första bästa tanke som den rätta). Slänger mig på tunnelbanan för att åka hem och sms:ar samtidigt P om vad som hänt då vi tidigare pratat om bilar som krånglar. Han ber mig ta tåget till en station nära där han bor, vilket tog mig tio minuter och där stod han för att köra hem mig, hämta bilnyckel och startkablar, körde tillbaka till jobbet och hjälpte mig starta bilen. Vad som var fel? Batteriet var urladdat för att jag glömt en lampa tänd i bilen. Hur trött var jag på en skala igår morse?
Jag vill återigen sända en tanke och tusen tack för hjälpen! Det kanske inte låter som ett hjältedåd, men eftersom att vi båda jobbat 48 timmar på 4 dagar, klockan närmade sig sen kväll och vi var inte klara förrän vid halv tio så anser jag det vara värt guld! Tack, tack, tack, underbara ängel!
10 februari - frosten.
Otroligt vackert ute idag. -16 grader på vägen till jobbet. Det kändes.
Men att under rasten stå och titta på kristaller som bildats på träd, gator, fasader.
Obeskrivligt vackert.
Men att under rasten stå och titta på kristaller som bildats på träd, gator, fasader.
Obeskrivligt vackert.
2 februari - sjukstuga... IGEN!
Ibland blir man ju bara ledsen. Jag blev frisk från magsjukan under helgen och gladde mig åt att vi äntligen skulle få en normal vecka. Lillen var på dagis på måndagen, på tisdagen hade dagis planeringsdag så lillen och jag roade oss hemma. Hade en väldigt mysig dag med massa lek och bus. Onsdag var det jobb och dagis trots en riktigt jobbig natt då lillen sov oroligt, hostade och allmänt knölade. Vid läggdags kräks han över hela vår säng och det var bara att ta ett djupt andetag och meddela jobbet att det var dags för VAB. Igen.
Fick övernatta inne på lillens golv på en madrass eftersom det luktade apa inne i stora sovrummet.
I morse lägger jag mig på soffan och lyssnar på nyheterna med slutna ögon. Hör att lillen hämtat sin legolåda. Rätt vad det är gör det satans ont under ögat. Jepp, blåtira. Tackar. Vaknade rätt omgående kan jag ju säga!
Så idag får vi väl leka och busa hemma igen, lillen verkar vara på rätt gott humör. Imorgon ska vi till min gullesnutta C för fika och sedan är det fredagskväll med familjen. Karln och jag har fått dille på att samla poäng i På spåret (pensionärer, jag vet). En gång av fyra har vi vunnit. Senaste två fredagarna har vi inte kunnat ett skit och inte fått mycket poäng alls. Så imorgon kväll får vi ta mig tusan skärpa oss!
På lördag drar den efterlängtade Melodifestivalen igång (Schlagerbögen i mig gör glädjevolter) och på söndag ska vi eventuellt till Ikea på span. Fullspäckat schema för helgen!
Fick övernatta inne på lillens golv på en madrass eftersom det luktade apa inne i stora sovrummet.
I morse lägger jag mig på soffan och lyssnar på nyheterna med slutna ögon. Hör att lillen hämtat sin legolåda. Rätt vad det är gör det satans ont under ögat. Jepp, blåtira. Tackar. Vaknade rätt omgående kan jag ju säga!
Så idag får vi väl leka och busa hemma igen, lillen verkar vara på rätt gott humör. Imorgon ska vi till min gullesnutta C för fika och sedan är det fredagskväll med familjen. Karln och jag har fått dille på att samla poäng i På spåret (pensionärer, jag vet). En gång av fyra har vi vunnit. Senaste två fredagarna har vi inte kunnat ett skit och inte fått mycket poäng alls. Så imorgon kväll får vi ta mig tusan skärpa oss!
På lördag drar den efterlängtade Melodifestivalen igång (Schlagerbögen i mig gör glädjevolter) och på söndag ska vi eventuellt till Ikea på span. Fullspäckat schema för helgen!
Livsfarlig som vapen!
