11 oktober - skogens guld.
Önskar mig ett helt fång kantareller. Senare i veckan packas ryggsäcken med termos, smörgåsar och frukt. Skosnörena knyts extra hårt, jackan får bli av variant tjockare och mössan ska på. Ve beger oss än en gång ut på jakt efter delikatesserna som vilar på marken.
Jag är inte särskilt förtjust i hösten, kylan och den stundande vintern. Men när luften är frisk och doftar av nedfallna löv som prasslar i vinden kan jag inget annat än le. Och bara tanken av allt vackert, all glädje som komma skall så känner jag mig.. Lycklig?
Lycka för mig är en rädsla. Tidigare i livet har lyckan kantast av olycka och sorg. Det har aldrig slagit fel. Klassas det som "normalt" att frukta lyckan? Hur kommer man över den rädslan? Hitills de gånger jag gett efter och låtit solen skina över min uppenbarelse har jag nästan genast fått ångra det. Nu vet jag att en närstående går alldeles för nära klippans kant, om jag släpper in lyckan i livet, faller denne då?
Jag är inte särskilt förtjust i hösten, kylan och den stundande vintern. Men när luften är frisk och doftar av nedfallna löv som prasslar i vinden kan jag inget annat än le. Och bara tanken av allt vackert, all glädje som komma skall så känner jag mig.. Lycklig?
Lycka för mig är en rädsla. Tidigare i livet har lyckan kantast av olycka och sorg. Det har aldrig slagit fel. Klassas det som "normalt" att frukta lyckan? Hur kommer man över den rädslan? Hitills de gånger jag gett efter och låtit solen skina över min uppenbarelse har jag nästan genast fått ångra det. Nu vet jag att en närstående går alldeles för nära klippans kant, om jag släpper in lyckan i livet, faller denne då?
Kommentarer
Trackback
